Randomeriet

Kvinnodagen då

Kvinnodagen är en dag jag har lite svårt för. Innan ni nu blir sura över det så tar vi det lite lugnt. Grejen med den här dagen är att den känns som ett enda stort minfält. Känns som om hur människor än gör blir det liksom fel. Lite som att vara feminist eller mamma. Som en stor rättegång. Strävan efter att vara så jäkla rätt hela tiden gör att folk lätt hackar på varandra för att de inte behandlar läget på samma sätt som de själva gör. Så halva min facebook-feed idag skriker grattis med blommor och grejer medan andra halvan uppmanar hur fel det är att säga grattis. Att gratulera en kvinna på kvinnodagen jämförs med att gratulera någon för att sitta i rullstol osv. Jag är av den åsikten att jag avskyr när människor ska läxa upp varandra. Berätta hur fel de andra har och hur rätt och medveten man själv är. Jag pallar inte hela den grejen oavsett hur man uppmärksammar den. Av samma anledning är jag heller inte ute och viftar med någon klimatångest-flagga, jag orkar helt enkelt inte tycka, läxa upp och kriga. Jag krigar redan tillräckligt på andra plan i mitt liv just nu att lägga till ytterligare aspekter där jag ska kämpa gör mig så trött att jag bara vill gråta.

Måste man utbilda och läxa upp människor i alla ämnen? Måste man göra rätt hela tiden som människa för att ha rätt att leva? För min del får den här dagen gärna handla om att låta oss kvinnor få en paus i livets alla krav. En dag där vi får vara människor och inte perfekta små varelser som vi tydligen ska vara nu för tiden. Äta rätt, resa rätt, träna rätt, tycka rätt, jobba rätt, föräldraskap rätt, kärlek rätt, vänner rätt, böcker rätt, smink rätt, hudvård rätt, livet rätt.

Jaja. Förlåt på förhand ni som tog illa upp.  Ha en fin kvinnodag. Hoppas ni får göra den till det som är viktigt för just er.

Denna kvinna ser i alla fall ut så här idag.

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.