Randomeriet,  Tipseriet

Fyra filmer

Gud vad deppigt det är att fotografera just nu. Vissa hävdar ju att de tycker att det här ”ljuset” är spännande att utforska med kameran. Jag själv anser att hela grejen med fotografering är ljus och finns det inget är det inte alls lika roligt. Blä. Men så har jag också valt att bo i den mörkaste delen av världen så här års, så får väl helt enkelt skylla mig själv.

Tänkte att i brist på annat så får ni veta lite om vad jag har sett för filmer senaste tiden. En hel del klassiker på listan. Kanske inte är det bästa filmanalysen ni läst precis. Mer tankar om vad jag tyckte.

Hajen/ Jaws
Denna klassiker från 1975 har jag sett oändliga parodier/referenser på som jag aldrig riktigt förstått, tills nu. Äntligen slog jag mig ner och såg denna pärla om en sommarstad där en enorm vithaj härjar och äter upp befolkningen. För att vara en fyrtiotre år gammal film var jag mäkta imponerad över effekterna, hur rädd jag faktiskt var.  För första gången kunde jag förstå Nikis absurda hajfobi lite mer. Verkar ju inte så jättenajs att bli uppäten av en haj trots allt. Nej, men på riktigt, det här var faktiskt en riktigt bra och sevärd film. Välspelad med bra karaktärer, handling och uppbyggnad. Var till och med tvungen att kolla på en ”Behind the scenes” dokumentär efteråt.

Scener ur ett äktenskap
Ingemar Bergmans film från 1974 med Liv Ullman och Erland Josephsson i huvudrollerna. Filmen handlar om äktenskapet mellan Johan och Marianne som av andra avundas som perfekt och idylliskt men som allt eftersom ger en helt andra känslor. Det hela börjar med att deras nära vänner står inför en skillsmässa och på sätt och vis är det väl det som börjar vända upp och ner på parets tillvaro. Filmen känns äkta, som om man får vara en fluga i taket hos ett verkligt äkta par som genomgår en kris. Lite seg i början men när man lärt känna karaktärerna är man fast. Bra film!

Psycho
Sjukt nog såg jag Psycho när jag låg i badkaret och tvättade faktiskt mitt hår samtidigt som den berömda duschscenen spelades upp framför mig. Kändes lite absurt faktiskt. Men ja, denna svartvita skräckklassiker från 1960 handlar om en kvinna som stjäl 40 000 us dollar från sitt jobb och flyr stan med bil. Tanken är att hon ska kunna betala sin pojkväns skulder så att de två kan skapa ett nytt liv ihop. På flyktvägen tar hon in på Bates Motel där hon träffar på ägaren som gillar att stoppa upp djur, ja sen träffar hon även hans mamma. Eller? En välspelad film med en twist som känns in i ryggmärgen.

American Psycho
Efter att jag sett Psycho fortsatte jag på temat psykopater och gav mig på American Psyscho från 2000 med Christian Bale i huvudrollen som Patrick Bateman. En film om välklädda framgångsrika wallstreet killar på 80-talet men en människo och kvinnosyn från stenåldern. Här värderar man varandra genom visitkortens papper och tryck, kostymer och vem som kommer in på de trendigaste restaurangerna. Huvudpersonen är en psykopat av en helt egen kategori, med noll empati och en narcissism så stor att man blir riktigt äcklad. Han tar för sig och gör sig av med dem som korsar hans väg. Slutet måste jag dock säga att jag var tvungen att se på diverse youtube-förklaringar för att hänga med i vad som faktiskt hände. Chissan Bale gör i alla fall livets roll här. Vilken jäkla skådespelare den killen är!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.