Randomeriet

Fredagsbarn

Hej fredag! Här är det råkallt utomhus och jag varierar tiden framför matbordet med att pussla och jobba. Fick ett besked tidigare idag som gjorde mig lite ledsen. Inte för att det var någon större katastrof utan snarare en besvikelse. Jag hade blivit så peppad på en grej som inte gick igenom och det kändes kanske inte som den bästa starten på en fredag. Sånt händer.

Men när en dörr stänger öppnas ett fönster och lite så blev det idag ändå. Så fredagen kanske började åt det sämre hållet men jag känner ändå att den har stark potential till att bli någonting bra. Jag har insett någonting med mig själv det här året som jag måste säga är en bra egenskap. När saker och ting går åt skogen så deppar jag ihop en liten stund. Det kan handla om en timme eller en dag. Därefter reser jag på mig och skakar av mig skiten och går vidare. Jag har en förmåga att ge saker den tid det förtjänar utan att någonsin älta. Jag ser framåt istället för att lägga onödig energi på att överanalysera saker.

Hör själv att jag låter lite som Blondinbella nu, men riktigt så hard core är jag inte. Jag tror bara att jag inte är tillräckligt svartsynt och självdestruktiv för att plåga mig själv. Ser liksom ingen poäng i att göra det svårare för mig själv.

Är det någonting jag däremot mår väldigt bra av så är det att pussla. Jag älskar stora pussel med många detaljer. Man tror att det ska vara enkelt, men ingen detalj som pusselbit ser ut så som man tror att den ska göra och så blir det svårt ändå. Jaan van Haasteren är min favorit ”pusselkonstnär” just för att hans teckningar är både roliga och detaljrika. Det här heter passande nog ”The wedding” och föreställer helt enkelt ett bröllop.

Tadaa! 1000 bitar senare. Klart.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.