Helsingforseriet

Nu när allting är grönt. Verkar det som att det som hände förut. Bara var en dröm. Ja så lätt man har glömt hur det alldeles nyss verkade va kört. Nu när allt är grönteriet.

Min cykelväg till jobbet har helt plötsligt blommat ut till ett grönt väldoftande (med begynnelsen av syren) paradis. Från att för bara någon vecka sedan varit grått som det där underliga ”flygtornet” på bilden till det här paradiset. Kommer nu att låta som en överpositiv person, men det bästa med att bo på den här delen av jorden är att man får lyckorus fyra gånger om året. Utan årstiderna skulle man inte uppleva alla dessa stora förändringar. Jag gillar när höstens alla färger och den krispiga luften kommer, jag blir alltid lycklig av enorma snömassor som ligger kvar länge och inte tinar bort direkt. För att inte tala om våren när man har som mest hopp i kroppen och alla vill umgås med en. Sommaren för mig brukar vara lite som en familjedvala. Där allt går långsamt men är väldigt tryggt och mysigt.

Men ja, nog om det. Våren/sommaren är här och det har nog ingen av oss missat den här veckan.

Eftersom det var första gången jag cyklade till jobbet för i år och inte hittade cykelpumpen hemma fick jag låna Nikis cykel. Ja, eller han är ju i Grekland så han hade väl inget direkt val att låna ut den till mig eftersom jag bara tog den. Men allt ditt är mitt älskling. Hehe. Tänk att när jag cyklade här för ett år sedan satt inte den där ringen på min tass. <3Jag bor egentligen precis bredvid Tölöviken fast på Berghälls sida. Ni ser den där bron över järnvägen? Den cyklar jag bara över och sen ner för backen vid de där stora villorna alla alltid fikar på och ner på den här träbron. Sen kommer jag ut vid Kiasma och cyklar de gamla spåren som är nedsänkta och omgjorda till cykelvägar ända fram till Runebergsgatan där jag kommer upp på cykelvägar på gatunivå nästan ända fram till kontoret. För att vara en stad som är dålig på cykeltrafik har jag en ganska bilfri väg. Det finns hopp hörrni! Synd att jag inte gillar opera. Skulle vara roligt att uppleva den där byggnaden inifrån.

2 Comments

  • Frimanska

    Men balett? Det är lite lättare att ta in. Åtminstone om man kör med något som är barnvänligt som Snödrottningen. Rekommenderar varmt att testa.

    • Lina

      Bra idé! Balett är lite mer lättsmält. Opera har jag så svårt med eftersom de upprepar samma mening i sådär fem minuter i olika tonarter. Vill ju ha fart och fläkt. Kanske man får mer av sånt på balett? Tack för tipset Frimanskan! (ps. tänker alltid dig som Fröken Friman från SVT:serien, med klänning och stor hatt. Gillar den bilden). Puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.