Milleriet

Hundvetteriet

Hoppade på bussen (23an) till stan tidigare idag med Milla och så fort vi steg på började en dam som satt längst fram att prata med oss. På finska. Jag noterade henne bara och gick snabbt förbi. Eftersom Milla var med satte vi oss i mitten av bussen. På den där lilla bänken som man fäller ner vid barnvagnsplatsen. Det tog ca 30 sekunder innan damen från fören kommer bak till oss och knör sig ner på den lilla bänken med mig (den är  ett och ett halvt säte och resten av bussen är i princip tom).

Jag har ändå bott så pass länge i Finland att jag starkt ogillar närkontakt med okända människor särskilt i offentliga miljöer där man känner sig trängd. Så välintegrerad är jag. Sen sitter hon där, näranära och babblar med Milla. Hon struntar fullständigt i att jag svarar på först svenska och engelska. Hon tar sig hela rätten till att försöka ta över min hund. Det hela slutade med att jag hoppade av en station för tidigt. Jag blev så obekväm. Det händer så ofta att människor uppför sig så endast för att man har hund. Det är okej om människor frågar snällt och hälsar som en normal människa. Men det här sättet får mig alltid att bli jäkligt obekväm. Det jobbiga är att det händer underligt ofta och inte ens Milla tycker att det är så hemskt hejsan med det där närgångna sättet. Vad hände med människors hundvett? När började folk hälsa på hundar som de inte känner?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.