Randomeriet

Dumpad och bortglömderiet

Hade det här varit en kvällstidning hade man kunnat klassificera rubriken som clickbait. Förlåt.
I morse vaknade jag upp av att jag var helt förstörd. Jag hade nämligen drömt att Niki dumpat mig och att han skulle flytta till ett kollektiv i Sörnäs med sin bästis och satsa på sin cykel istället. Verkligen realistiskt. När jag hittade honom vid min sida andades jag ut. Han bodde fortfarande kvar med mig på Tredje linjen och hans cykel var inte viktigare än mig.

Bloggen fungerar än så länge helt ok. Ända som jag inte lyckats bli av med är ”Read more” knappen här under. Dessutom vill Bloglovin inte låta mig lägga till domänen hos dem. Min gamla blogg äter varje gång upp den. Jättekonstigt. Deras kundtjänst är  ungefär lika snabb som byggandet av Hamburgs operahus.

Min dag började i alla fall som den brukar. Med Milla.

Enda gången Milla går med på att lämna sin boll hemma är när vi går på morgonens första promenad. Då är det där med att snabbt komma hem igen och få frulle viktigare. Prioritering är A och B.

Idag är jag blå och blå. Har dessutom två använda biobiljetter i bakgrunden ser jag nu. Vad ska man se? Är lite sugen på C´est la vie. Tänker att fransk bröllisfilm inte kan bli fel.

Har rotat fram min mormors gamla rävmössa. Jag vet att det inte är helt kosher med päls, men mössan är över 50 år gammal och värmer som ingen annan av mina mössor. Dessutom blir jag glad av at använda något som var min mormors. Förlåt räven.

Hade en lunchdate med en vän på Fisken på Disken, men hon hade tyvärr glömt det. Istället åt jag laxssoppa med mig själv. Tycker föresten om deras fisksoppeupplägg. Rätten kommer ut med laxen och potatisen i en tallrik varefter dom häller på såsen. Väldigt väldigt gott.

Skippade kaffet på Fisken på disken och tog den på kontoret istället. Behövde lite sällskap.

Hängde i vårt ryska mötesrum. Jag är såhär ett år senare fortfarande väldigt förtjust i de gamla tavlorna på väggen. Fick dem av en rysk resturang som las ner i Helsingfors. Återvinning när den är som bäst.

På tal om Ryssland så har mina kollegor som är här på besök från öst tagit med sig inhemskt godis. Känns alltid som en Harry Potter upplevelse att smaka på dem. Man vet aldrig riktigt vad man ska förvänta sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.